Visum
Nu känner jag mig hyfsat väl förberedd inför tisdagens intervju på Amerikanska ambassaden i Stockholm. Jag har hört att det ska gå ganska smärtfritt och att de inte brukar ställa allt för många frågor så jag håller mig ganska lugn än så länge.
Nu drar jag och polarna till fjällen om 8 timmar och har några värda dagar där istället :)
1 månad...
Idag är det endast 4 veckor (!) kvar tills jag befinner mig i USA. Det känns helt galet! Jag har bland annat en fjällenresa och en Göteborgsresa inbokad innan dess, så de här veckorna kommer verkligen springa iväg.
I övrigt vet jag egentligen inte alls vad jag ska säga om det. Detta är nog mest för att jag helt enkelt inte har förstått det ännu, det hela har ju gått ganska fort. Inte trodde jag att jag skulle hitta min "rätta" familj efter bara en vecka, och inte heller trodde jag att de skulle vilja att jag skulle komma efter endast en och en halv månad.
Fick just en beställning från Kristin via facebook. "En stor och fet påse med smågodis" ska jag tydligen köpa med mig till staterna. Jag längtar ihjäl mig tills jag får träffa syrran igen, det var trots allt över ett och ett halv år sedan sist. Nu ska vi bo i samma stad i ett helt år, HUR JÄVLA FANTASTISKT ÄR INTE DET?! Åh :D
Må detta vara det bästa beslutet för mig och må allt bli så bra som jag alltid har haft förväntningarna över mitt au pair-år ska bli! 
Pappa, jag, Kristin och Mamma i Boston 07
Huset
Jag vet inte hur många timmar jag har lagt åt att göra allt jag kan för att få tag i bilder på familjens hus. Man kan ju bara konstatera att Google earth är en ganska fantastisk funktion. Jag hamnar precis vid huset, vilket tyvärr inte hjälper allt för mycket då det dels är dålig skärpa och man endast ser lite hustak pga en hel det träd som skymmer sikten. Jag har dock hittat lite andra sidor på Internet som förtäller lite mer, men det är i princip bara lite mer av taket man ser så inte direkt mycket att visa någon. Drog en printscreen på några grannhus som man ser lite bättre däremot, för att ge er ett hum om hur jag kommer bo framöver.
Förresten så hittade jag en hemsida som innehöll lite information om husen i området. Trycker jag på "mitt" hus och "min" adress så står det att husets såldes till familjen för ungefär 19 MILJONER MILJONER KRONOR! Haha, jag vet inte ens vad jag ska säga om saken. Galet! Kan detta stämma? :P Enligt den här sidan påstås huset vara 568 kvadratmeter. Jag är inte allt för insatt i hur stort ett hus "brukar" vara, men 568 kvadrat känns för mig i alla fall typ... stort (?)
Whatever, lite grannhus var det...
Excited
Jag har sett att många andra som ska åka som au pair gör upp listor på platser dom ska besöka under sin tid i USA. Jag har i princip inget sånt, förutom min tripp till Ellen då vi ska göra New York ihop ;) Dock har jag bestämt mig för att gå på minst 3 grymma konserter! Jag har redan börjat kolla runt lite på det. Jag ska åtminstone se 2 av dessa band:
New found glory, Simple plan, Linkin park, The Killers, Kings of Leon, Zebrahead och The Used.
Vad säger du, Mill? Vore rätt sweet va? ;D
Min "kollega"
Eftersom jag och mamman mailar minst en gång varje dag så kommer alltid lite ny information, men jag har lite svårt att urskilja vad som egentligen är intressant för er läsare att veta så då blir det mest att jag struntar i att berätta en hel del saker. Hur som helst, den andra au pair-tjejen kommer att anlända några veckor efter mig och jag kommer att få vara delaktig i valet av au pair, vilket känns bra. Familjen förstod att det var en viktig del för mig att veta vem jag kommer att arbeta tillsammans med så jag kommer också att få prata med henne i telefon och säga vad jag tycker innan de gör sitt slutgiltiga val.
Mina arbetsuppgifter kommer att vara specialiserade på tvillingtjejerna (10 år) och den andra tjejens ansvar kommer främst vara den lilla (1,5 år). Jag tror att det är det bästa för min egen del, då ansvaret för den lilla har gjort mig lite nervös. Det måste jag "bara" reda ut de första veckorna tills hon anländer. Det blir en... upplevelse.
Vi ses i Boston
Ikväll ringde som sagt mamman igen och jag har nu tackat ja! Detta betyder att jag inom en snar framtid kommer ha tagit mitt pick och pack och gjort sin min syster - flyttat till Boston! Den 22:e mars lämnar jag Sverige för mitt nya äventyr. Det är 44 dagar kvar tills dess! 44 jävla dagar har jag på mig att göra det jag vill här innan jag flyttar till andra sidan jordklotet i minst ett år.
Det som är lite komiskt i det här är att mamma och pappa sedan någon månad tillbaka bestämde sig för att åka till Boston och se när Kristin springer Boston maraton. Inte hade jag då tänkt att jag också skulle hamna i Boston, men så blev det visst. Jag kommer alltså bara vara borta i 3 veckor innan mamma och pappa kommer och hälsar på :P Då blir det kvalitetstid så ofta jag får tid för att spendera den med mamma, pappa och syster. Min värdmamma sa förut "du måste ju hinna se när hon springer maraton" så det verkar redan nu som att hon har gett mig ledigt den dagen. Perfekt!
Min stadsdel heter Brookline (om någon vill få fram en karta på det) och ligger inte mer än 2 kilometer ifrån det universitet som Kristin gick på. Inte fan hade jag för 3 år sedan när jag gled runt på Kristins universitetsområde kunnat ana att jag några år senare skulle flytta i princip exakt dit. Jag har fortfarande inte vant mig vid tanken, det känns helt sjukt!
En bild som jag tog senast jag var i Boston
It's all up to me
Inom fyra timmar kommer familjen ringa till mig igen, lite frågor och funderingar som kvarstår (säkert från deras sida med) så efter det hoppas jag att det mesta faller på plats. Jag är i dagsläget relativt säker på vad jag ska ge familjen för besked, men jag tror att jag uppdaterar lite mer när jag har pratat med familjen ikväll och allt är helt säkert :)
Uppdatering om den tredje familjen
Halv elva ikväll ringde mamman i familjen, Kim. Hon startade det hela med att korsförhöra mig i en kvart om allt möjligt. De första fem minuterna trodde jag nästan att hon skojade och jag kände mig typ panikslagen. Men det la sig, och när vi lade på hade vi pratat i 45 minuter. (Hälften av tiden ställde hon frågor och hälften av tiden ställde jag mina frågor)
Så hur känns det nu?
Jag har minst sagt panik! Jag vet verkligen inte hur i helvete jag ska göra med det här. Pappa säger "jag skulle inte tveka en sekund om jag var du" men sen kanske inte han riktigt tänker på samma sätt som jag gör. Familjen och det liv som jag lär leva där borta låter heeeelt amazing! Citerar pappa igen "du kommer inte kunna få det bättre" och jag kan hålla med honom att på den fronten som han nog till största del syftar på så kommer jag inte kunna klaga.
Men... Det finns två saker som gör mig aningen skeptisk i detta;
1) Familjen nöjer sig tydligen inte med att ha bara mig som au pair, utan söker även en till. Fråga mig inte varför dom ska vara så speciella och ha två men det trodde dom tydligen var bra, och visst kan det säkert vara så. Det tar bort lite av pressen på att klara av den lilla killen all by myself, blir skönt att kunna dela på ansvaret så att säga. Men tänk om jag och den här andra au pair-bruden inte alls kommer överrens. Tänk om hon är supertråkig och vi inte alls passar rent socialt. Detta skulle nog förstöra en hel del av arbetsdagarna osv.
2) Mamman har precis startat sitt egna företag och hon kommer nu arbeta hemifrån. Just detta som jag också lovade mig själv innan att inte utsätta mig själv för. Att ha morsan hemma under dagarna när en annan ska arbeta kommer kanske göra att det blir ett visst obehag över allt man gör.
Hon avslutade hur som helst samtalet med att säga "you sound like the perfect au pair in our family. I hope we can make a match!" Hon vill alltså, redan efter ett samtal, att vi ska ta en match på det. Alltså i princip att båda tackar ja till varandra och så kör vi på det :P Hon skulle ringa mig igen imorgon, och vi skulle maila med vidare frågor och sånt som man kommer på nu i efterhand. Jag måste verkligen fråga mer om det här med den andra au pair-tjejen! Fan, vad jobbigt det här är. Men kul. Jobbigt men kul.
Tredje familjen
Familjen:
Mamma Kim, som verkar vara någon form av egen företagare. Kort och koncist förklaring så får fråga mer om det när tillfälle ges. Pappa Matthew, advokat.
Tillsammans har de två tvillingar (tjejer) på 10 år, samt en liten kille på 2 år.
De beskriver sig själva som "on the go" och gillar att göra saker hela tiden. Helgerna verkar vara fullproppade med alla möjliga tänkbara aktiviteter, och i veckorna sker även en hel del sport-aktiviteter. Ett stort intresse är även att resa, jag citerar: "Travel is also something we enjoy regularly. We vacation frequently and go on extended sailing trips. We love going to the caribbean and to ski in the western part of the United States. During the summer we go to our second home on the lake or to our friend's hotel on the beach."
Alltså "bara" segla lite, dra en sväng till Karibien, åka skidor i västra USA, dra till sommarstugan eller varför inte dra till kompisarnas hotell vid havet?! Ärligt, är det på riktigt undrar man ju faktiskt :P
Egna tankar:
Bra: Att de bor i Boston! Kommer alltså i så fall att få bo i samma stad som Kristin, min syster, för första gången på sisådär 8 år. Extremt kul, och samtidigt skönt att han några man känner i närheten.
Jag och Millan har googlat på föräldrarnas namn och hittat bilder, de ser jättetrevliga ut. Vi har även använt google earth och lokaliserat huset de bor i. Just deras hus fanns inte (antar att det byggdes rätt nyligen) men huset runtomrking ser i alla fall skaaaaapligt softa ut! Dom bor dessutom nära Boston City, inga problem alls att ta sig dit.
Tveksamheter: Att ta hand om en 2-åring var aldrig tanken när jag gav mig in i det här. Det var nog det sista jag skulle ta mig an. Är rädd för att det ger mig för mycket ansvar och att jag inte är helt säker i den situationen.
Tjejerna går i skola där endast tjejer går, de har toppbetyg och skolan prioriteras i allra högsta grad av föräldrarna. Inget tv-tittande i veckorna, osv. Det låter aningen strängt om man ser till hur jag själv är uppvuxen och hur jag själv ställer mig till frågan.
Att hamna i denna familj begränsar mina chanser till att se USA lite. Jag har redan varit i Boston 3 gånger tidigare i mitt liv, och kommer med säkerhet åka dit 10 gånger till. Min tanke var väl egentligen att det vore kul att hamna någon annanstans så man fick se lite mer och lite nytt av landet.
Hur som helst, denna familj är den första som jag ändå tycker är värd en telefonintervju för att se vad vi tycker om varandra. De mailade om bra telefontider och jag har föreslagit några tider imorgon, så nu är det verkligen bara att göra sig redo för utfrågning både från min och deras sida imorgon. Åh, vad jag hoppas att det går bra! Det är bara att försöka hålla sig lugn och sansad ;)
