Tredje familjen

Efter att ha gått några dagar utan att ha hört något från någon familj så började det kännas lite smått förjävligt faktiskt. Jag frågar mig själv hundra gånger om dagen om jag någonsin kommer komma iväg härifrån, men lite mer peppande blev det nu när en familj hörde av sig tidigare ikväll.

Familjen:

Mamma Kim, som verkar vara någon form av egen företagare. Kort och koncist förklaring så får fråga mer om det när tillfälle ges. Pappa Matthew, advokat.
Tillsammans har de två tvillingar (tjejer) på 10 år, samt en liten kille på 2 år.
De beskriver sig själva som "on the go" och gillar att göra saker hela tiden. Helgerna verkar vara fullproppade med alla möjliga tänkbara aktiviteter, och i veckorna sker även en hel del sport-aktiviteter. Ett stort intresse är även att resa, jag citerar: "Travel is also something we enjoy regularly. We vacation frequently and go on extended sailing trips. We love going to the caribbean and to ski in the western part of the United States. During the summer we go to our second home on the lake or to our friend's hotel on the beach."
Alltså "bara" segla lite, dra en sväng till Karibien, åka skidor i västra USA, dra till sommarstugan eller varför inte dra till kompisarnas hotell vid havet?! Ärligt, är det på riktigt undrar man ju faktiskt :P

Egna tankar:
Bra: Att de bor i Boston! Kommer alltså i så fall att få bo i samma stad som Kristin, min syster, för första gången på sisådär 8 år. Extremt kul, och samtidigt skönt att han några man känner i närheten.
Jag och Millan har googlat på föräldrarnas namn och hittat bilder, de ser jättetrevliga ut. Vi har även använt google earth och lokaliserat huset de bor i. Just deras hus fanns inte (antar att det byggdes rätt nyligen) men huset runtomrking ser i alla fall skaaaaapligt softa ut! Dom bor dessutom nära Boston City, inga problem alls att ta sig dit.
Tveksamheter: Att ta hand om en 2-åring var aldrig tanken när jag gav mig in i det här. Det var nog det sista jag skulle ta mig an. Är rädd för att det ger mig för mycket ansvar och att jag inte är helt säker i den situationen.
Tjejerna går i skola där endast tjejer går, de har toppbetyg och skolan prioriteras i allra högsta grad av föräldrarna. Inget tv-tittande i veckorna, osv. Det låter aningen strängt om man ser till hur jag själv är uppvuxen och hur jag själv ställer mig till frågan.
Att hamna i denna familj begränsar mina chanser till att se USA lite. Jag har redan varit i Boston 3 gånger tidigare i mitt liv, och kommer med säkerhet åka dit 10 gånger till. Min tanke var väl egentligen att det vore kul att hamna någon annanstans så man fick se lite mer och lite nytt av landet.

Hur som helst, denna familj är den första som jag ändå tycker är värd en telefonintervju för att se vad vi tycker om varandra. De mailade om bra telefontider och jag har föreslagit några tider imorgon, så nu är det verkligen bara att göra sig redo för utfrågning både från min och deras sida imorgon. Åh, vad jag hoppas att det går bra! Det är bara att försöka hålla sig lugn och sansad ;)

Kommentarer
Postat av: Malin

Lycka till ! :D Låter ju helt underbart. Och du! Tvivlar inte ett dugg på att du inte skulle klara av en 2åring! ;)

2010-02-04 @ 00:24:49
URL: http://malinos.blogg.se/
Postat av: Cilla

TACK MALIN :D :D

2010-02-04 @ 00:42:17
Postat av: Jessan

hade också sagt att 5 var gränsen på ungarna jag skulle ta hand om, men sa jag till en familj med 3 och 4.. och det har funkat hur bra som helst! så jag tror definitivt att du klarar det, tar ett par veckor men sen kommer man ju in i rutinen :)

2010-02-04 @ 05:44:22
Postat av: sash

ja och en fördel att det "bara" är en liten och att dom andra barnen ändå är äldre! det är ju värt ändå. hihiii spännande!

2010-02-04 @ 12:17:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0