Uppdatering om den tredje familjen

Idag var det alltså telefonintervju som stod på tapeten. Det var verkligen en blandad känsla som infann sig inför detta. Om man ser det till språkliga så känner jag mig ganska säker, men däremot hade jag inte en aning om vad dom hade för frågor till mig och inte kan man förbereda sig heller. Det fick bära eller brista, helt enkelt.

Halv elva ikväll ringde mamman i familjen, Kim. Hon startade det hela med att korsförhöra mig i en kvart om allt möjligt. De första fem minuterna trodde jag nästan att hon skojade och jag kände mig typ panikslagen. Men det la sig, och när vi lade på hade vi pratat i 45 minuter. (Hälften av tiden ställde hon frågor och hälften av tiden ställde jag mina frågor)

Så hur känns det nu?
Jag har minst sagt panik! Jag vet verkligen inte hur i helvete jag ska göra med det här. Pappa säger "jag skulle inte tveka en sekund om jag var du" men sen kanske inte han riktigt tänker på samma sätt som jag gör. Familjen och det liv som jag lär leva där borta låter heeeelt amazing! Citerar pappa igen "du kommer inte kunna få det bättre" och jag kan hålla med honom att på den fronten som han nog till största del syftar på så kommer jag inte kunna klaga.

Men... Det finns två saker som gör mig aningen skeptisk i detta;

1) Familjen nöjer sig tydligen inte med att ha bara mig som au pair, utan söker även en till. Fråga mig inte varför dom ska vara så speciella och ha två men det trodde dom tydligen var bra, och visst kan det säkert vara så. Det tar bort lite av pressen på att klara av den lilla killen all by myself, blir skönt att kunna dela på ansvaret så att säga. Men tänk om jag och den här andra au pair-bruden inte alls kommer överrens. Tänk om hon är supertråkig och vi inte alls passar rent socialt. Detta skulle nog förstöra en hel del av arbetsdagarna osv.

2) Mamman har precis startat sitt egna företag och hon kommer nu arbeta hemifrån. Just detta som jag också lovade mig själv innan att inte utsätta mig själv för. Att ha morsan hemma under dagarna när en annan ska arbeta kommer kanske göra att det blir ett visst obehag över allt man gör.

Hon avslutade hur som helst samtalet med att säga "you sound like the perfect au pair in our family. I hope we can make a match!" Hon vill alltså, redan efter ett samtal, att vi ska ta en match på det. Alltså i princip att båda tackar ja till varandra och så kör vi på det :P Hon skulle ringa mig igen imorgon, och vi skulle maila med vidare frågor och sånt som man kommer på nu i efterhand. Jag måste verkligen fråga mer om det här med den andra au pair-tjejen! Fan, vad jobbigt det här är. Men kul. Jobbigt men kul.

Kommentarer
Postat av: Linnea Jönsson

Hej! Hittade hit till din blogg via kakhuset, måste bara berätta att jag är au pair utanför philadelphia och vi är två au pairer i denna familjen också. I början var det lite jobbigt, man visste inte var man hade varandra och så, men efter ett tag när man lär känna varandra så är det grymt skönt att ha någon att umgås med, för det är svårt att komma till ett annat land och förstå kulturen ibland. Tänkte bara att det kanske kunde vara till en hjälp:P Jag trivs hur bra som helst med den andra au pairen och skulle inte kunna tänka mig att vara au pair själv längre hehe. så skönt att alltid ha någon som man kan skratta och gråta med!

Lycka till! /Linnea

2010-02-05 @ 03:50:00
Postat av: Petra-Mitt Liv I USA

Hej!

Såg att någon hade kommenterat innan men jag tänkte ändå ge din min åsikt..

Jag känner några stycken som jobbar tillsammans med en annan aupair. Enligt de är det inget positivt alls.

Och två aupairer plus att mamman jobbar hemifrån? Det låter som om n familjen inte vill spendera någon tid med sina barn.

Hursomhelst så har jag bara hört negativt om detta med två aupairer. Jag vet att det är svårt att bstämma sig speciellt när man bara vill åka iväg så snabbt som möjligt..

Överväg för och nackdelar noga och se sen vad du tycker :)

Ha det fint!

2010-02-06 @ 11:22:11
URL: http://limaverde.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0