cillihej

Äntligen tillbaka igen! Till min källare och mitt alldeles egna rum. Skön...t, som Nicklas Bäckström skulle ha sagt det. Det har varit en hemsk vecka utan tillgång till Internet och det kommer nu ta mig 48 timmar att läsa ikapp alla bloggar som jag har missat. Men ska nog egentligen faktiskt skita i att läsa ikapp så många, kanske bara Annas ;)

Hur som helst, en vecka av felplacering: check! Jag har sett människor, miljöer, bilar, kläder, hus och diverse saker som jag trodde typ bara fanns på film. Men saker och ting känns aningen tillgjorda i dessa sammanhang. Och efter den här veckan kan jag konstatera en enda sak: det spelar fan ingen roll vart i världen du är, vilken bil du kör, hur dyra kläder du har eller hur god mat du äter (eller jo, kanske lite med maten heheh) om du inte gör dessa saker tillsammans med folk du verkligen tycker om! När jag kom i den fina lilla golfbilen och körde upp mot tennisbanorna och såg en Honda CRV så önskade jag av heeeeeela mitt hjärta att mamma och pappa skulle hoppa ur bilen och när jag satt på en klippa och tittade över solnedgången så ville jag göra det med min finaste, bästaste kompis Malin Bralle Larsson. Under den här resan längtade jag hem big time. Joe sa att det var första gången jag var så tydlig med det och faktiskt sa rakt ut "jag önskar att det här var Sverige" och så var det verkligen.

Ja ja, har hunnit med en del trevliga saker ändå. Visar lite på bilderna nedan. Resten hamnar på facebook vid senare tillfälle. Är helt slut efter det extrema vädret New Hampshire har bjudit på och Boston fortsätter att bjuda på. Idag vågade jag mig inte ut förrän klockan 17.30 och då var det enbart för att jag var tvungen att köra ungarna. Detta klimat är för mycket för mig. Saknar Sverige... som sagt.