KONSERT!

Lördagkvällen spenderades hos Linda tillsammans med Anna, Sofia och Frida. Vi åt lite rester från fredagen och festade till det. Drog till Fenway och framåt morgonkvisten till nåt ställe som jag inte ens minns namnet på. Kom hem vid 09.00 på söndagen och insåg att jag var tvungen att åka senast 12.00 hemifrån. Sov i 2 timmar och gjorde mig redo. Mitt och Annas tåg till Mansfield skulle gå vid 13.05, jag var på stan 12.45 men det var ju skitsamma för Anna missade tåget med ganska stor marginal. Nästa tåg gick 14.30 så vi satsade på det istället. Under tiden gick Anna till Wendy's och köpte mat och när det sedan var dags att gå mot det andra tåget utbrister hon "Men vad fan! Vart fan är biljetterna? Seriöst. Vart fan är dom?!" Hon ber mig sätta mig på en bänk medans hon löper till Wendy's där dom som tur är har lagt undan dom åt oss. Under tiden sitter jag på bänken, bakis, svintrött och varm som ett helvete och bara garvar för mig själv. Mitt livs fetaste dag och allt går bara åt helvete. Haha! Tillbaka kommer Anna i alla fall springandes och hoppandes med biljetterna. Så jävla komiskt.

40 min på tåget innan vi är framme, träffar 2 grabbar från Schweiz som vi tar sällskap med i taxin till arenan. När vi väl kommer dit inser vi hur fet den här dagen kommer bli. Arenan är utomhus, det är fett mycket folk, 45 grader varmt (jag överdriver inte, man dooog!) och vi hade sjukt bra platser ganska långt fram och i mitten. Det tar 2 minuter innan Anna somnar. Konserten börjar bra.











Men vad kan man säga?! Vilken sjuuuuuuuuuk jävla söndag! Bästa konserten jag någonsin varit på, kan inte ens förklara hur perfekt allt var. Jag citerar Anna: "Jag ville aldrig gå därifrån". Verkligen alla band var helt brutalt bra! Och vilket drag sen. Kvällens sjukaste drag var nog på LMFAO när dom drar in en jävla massa randomfolk på schenen, rockar sönder och folk i publiken börjar springa runt på läktaren och alla verkligen dansar och sjunger. Simple plans nya singel är fett bra för övrigt, mycket kul att höra. Såg extra mycket fram emot att se All time low och dom levde mer än upp till förväntningarna. Bäst var nästan Forever the sickest kids som jag från och med nu älskar. Good Charlotte körde bara bra låtar, trots att jag egentligen inte lyssnar på dom.

Och trots att det var en punk-konsert så är folket inte ens en hundradel så emo här i USA som dom är hemma i Sverige. Jag behövde inte vara rädd en enda gång :D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0