cillihej

Det absolut värsta med att flytta till USA är, och kommer helt klart vara, att behöva lämna alla mina kompisar! Jag förstår egentligen inte själv hur jag har tänkt att jag ska klara mig utan er, jag tror inte att jag egentligen har vågat reflektera över det heller. Jag vet att jag kommer tjuta ihjäl mig minst 500 gånger av all saknad och jag kommer nog alla dom gångerna fråga mig själv hur jag kunde åka ifrån er. Men samtidigt känner jag att jag på något sätt måste göra det här... för mig. Jag vet att ni kommer finnas kvar för mig om 13 månader och ingen kommer vara gladare än jag när jag ääääääntligen kommer träffa er igen!

Detta känslomässiga infall kände jag att jag bara var tvungen att få ur mig när jag igår fick lämna Göteborg och säga hej då till Martin för sista gången, samt när jag för någon timma sedan fick den mest fantastiska och mest värdefulla present jag någonsin fått i mitt liv från min bästisjävel Malin "Bralle" Larsson. Hon hade gjort ett alldeles eget armband som jag fick som lite födelsedagspresent istället för "going away present" (det hade varit alldeles för jobbigt) Jobbigt blev det ju ändå när Malin grät x antal tårar efter överlämnandet. Jag blev bara så sjukt rörd och visste inte ens vilka ord jag skulle ta till för att visa min uppskattning.



Armbandet har två berlocker; bokstaven B (som i Bralle) och ett hjärta som det står "I love you" på. Hon visade dessutom att hon själv hade ett exakt likadant på sin hand fast med bokstaven C istället för B. Detta är heeelt klart den mest betydelsefulla presenten jag någonsin fått, och inga ord kan beskriva hur mycket armbandet betyder för mig. Inga pengar i världen hade gjort mig mer lycklig. En bästa vän är fan det finaste en människa kan ha! I LOVE YOU <3