Helgen

Så har ytterligare en helg passerat. Passade på att utnyttja min lediga tid med att packa väskan och bosätta mig hos Anna från fredag till söndag. Där har det blivit en hel del chillande, en hel del god mat, en del häng med hennes värdfam/släkt, en lördagsmiddag på stan tillsammans med Frida, Sofia, Jenny och Andreas, samt en liten del Lansdowne på det. Alla dessa saker som den här helgen innehöll kommer jag att sakna något fruktansvärt när jag åker hem. Blir alldeles för ledsen för att orka tänka på det. Hade lagt upp bilder från helgen om jag bara hade hittat sladden. Blir så jävla trött. Ska leta. Imorgon. Tror jag bryter samman om den inte återfinns.

What I've learned from the past 10 months, part 1

Bara för att jag egentligen har mer fritid än vad mina uppdateringar visar så tänkte jag skriva ett seriöst inlägg, ett inlägg som det för en gångs skull faktiskt ligger lite eftertanke bakom. Snart var det 10 månader sedan jag lämnade Sverige och jag måste ju erkänna något för er; jag har lärt mig extremt mycket mer än vad jag hade räknat med! Att den här erfarenheten skulle ge mig så mycket som människa, det hade jag aldrig någonsin kunnat ana.

Den första, och absolut viktigaste, saken jag har lärt mig:

Jag minns en dag i höstas när jag och Joe satt och pratade och hon sa "jag undrar vad Gud vill att jag ska lära mig av den här situationen och det här året" och jag svarade "jag vet i alla fall exakt vad han vill att jag ska lära mig". (Att vi sa Gud är egentligen helt random, då ingen av oss är religiösa)

Så länge jag kan minnas har jag levt efter tron "är man rik är man lycklig" och detta har gett mig en syn på livet som jag idag inser är totalt vrickad. Det här slog mig på riktigt en kväll när jag och Joe satt på en klippa i sommarstugan i New Hampshire. Där satt jag, en perfekt sommarkväll, på en perfekt klippa med en alldeles enormt vacker utsikt. Jag hade tidigare på dagen hängt på stranden, glidit runt i en golfbil och vinkat till mötande överklassmänniskor och avslutat en av alla de många extremt fantastiska middagar som klubben i N.H bjöd på. Jag var i fucking USA, jag bodde här! Min feta dröm sen hur lång tid som helst tillbaka. Gud, hur amazing?! Sen minns jag att jag suckade, fortsatte titta ut över sjön och sa till Joe "I want to go home". Som svar fick jag "that's the first time I've heard you say that".

Dagen efter såg jag en likadan bil som mamma och pappa har stå parkerad vid tennisplanerna och tänkte "fan, vad jag enbart vill att det ska vara mamma och pappa som hoppar ur bilen" Dessa 2 ögonblick är otroligt betydelsefulla för min tid här, just för att de verkligen lärde mig något. Vem som helst kanske skulle säga att jag var dum i huvudet som enbart ville åka hem, jag hade liksom alla förutsättningar för att må så jävla bra, och istället mådde jag så dåligt.

Det må låta hur klyschigt som helst när jag nu kommer fram till min slutsats och jag själv har hela mitt liv även sett det som en klyscha, just fram tills den där sommarkvällen. Det spelar ingen som helst roll vart i världen du befinner dig, vilken bil du kör, vilket hus du har och vilken utsikt du har, vilken dyr och exklusiv mat du äter, vilka rika, framgångsrika och mäktiga människor du möter, när du ändå inte gör det tillsammans med människor du älskar! Jag kunde inte uppskatta något av ovanstående, just för att jag inte ville dela det med de människorna jag faktiskt gjorde det med. Jag ville ju uppleva allt det där tillsammans med ER, er mina fina nära och kära där hemma! Först då hade jag kunnat se något värde i allt.

Det var detta jag syftade på att "Gud" ville att jag skulle lära mig av den här tiden. Och jag behövde det! Minst sagt! Snacka om att jag har tagit allt för givet, levt i en patetisk jävla bubbla där pengar har varit den enda vägen till lycka. Att ha råd att göra vad man vill tror jag fortfarande kan bidra till ökad lycka, men hur kul är det att göra det man vill när man ändå är ledsen och inte har någon att dela allt med? Jag har lärt mig att det mest viktiga du kan ha i livet, kärlek och relationer, aldrig någonsin kan mätas med en fin bil eller något övrigt som pengar kan köpa. Tro mig, mår man piss och inte har några värdefulla relationer, då kommer inte en bil hjälpa dig ett dugg.

Fy fan, vad jag är glad över att ha lärt mig detta. På riktigt uppriktigt tacksam. Jag önskar på något sätt att andra i min närhet fick gå igenom det jag har fått, för jag kan inte rättvist förklara hur det har påverkat mig, men ack, det har det.


Det var den kvällen...

Hej 2011

Nyårsfirandet blev sådär lite random som det ska vara. Varför planera något när man kan bestämma allt samma dag? Jag, Anna och Frida startade kvällen på en restaurang i Jamaica Plain, drack skumpa och beställde in en flaska rött, lite väl sofistikerat kanske men "det är ju bara nyår en gång om året" som man säger när man öppnar 15e ölen för kvällen. Varmrätt och efterrätt var okej, men det gjorde inget för varmrätten var fan det bästa jag ätit i mitt liv ungefär. Orkade inte riktigt läsa menyn sådär jättenoga så bara tog det som det stod hummer på, det är ju alltid förjävla gott liksom. In kommer sedan en tallrik med musslor runt om och färsk hummer i mitten, med nån form av "stuvning" på tomat, saffran och grejer. Alltså jag dog! Jag ska börja leva på musslor när jag kommer hem, hoppas mamma tänker betala för annars får jag nog skaffa mig ett jobb. Nej, jag kan betala om jag slipper jobba. Nejdå, jag ska växa upp och söka ett jobb också. Men då slipper jag betala va? Eehhh blabla.

Sen hooka vi upp med ytterligare fina polare och drog på hemmafest. Amerikanska fester är annorlunda. På den här festen hade dom t.o.m ett speciellt rum för folk att röka marijuana. Pappa, du behöver inte vara orolig. Jag entrade inte ens det rummet och jag pratade inte med någon annan än dom jag kom med i princip haha. Kul fest. Drog en sväng på en pub i J.P där det tydligen bara var homosexuella. Kul fest x 2 lol. Hann åtmionstone köra Don't stop believin' på karaoke och få igång lebbarna på dansgolvet. Sen drog man hem. Gott nytt jävla år!








RSS 2.0