Men... god jul
Nu skulle jag egentligen ha vaknat upp hemma och inse att det var julafton. Det är ju fan inte klokt hur töntig jag är som faktiskt tycker att detta faktum att missa jul hemma är skitjobbigt. Men det är något speciellt med julafton, men det kanske kan bero på att jag fortfarande är som en 8-åring när det kommer till julklapparna. Inte ens 10-åringarna här har varit och klämt lika mycket på paketen under granen som jag. Idag frågade Joe "vem är den mest nyfikna människan i världen?" och Frank skrek "Cici, cici!" Bra merit. Nästa år när familjen Kowalik ska fira jul i Florida ska jag nog ha växt upp och inte bry mig om det där med klappar längre.
Det gick ju för övrigt sådär med att åka till T.J.Maxx 8 imorse... Burnade iväg till Watertown och gick på Target och Arsenal Mall nu ikväll istället. När jag och Joe skulle äta hamnade vi vid en riktig fight. Det var x antal... ehm.. afroamericans som verkligen inte betedde sig och till slut sa en kvinna till (hade jag vågat hade jag stått bakom henne och frågat vad fan dom tänker som är sådär med sina småbarn) och då blev det ett jävla liv. Slutade med att kvinnan fick ringa polisen och där satt vi. Det var en riktig sån där afroamerican fight som man bara ser på tv. Detta vill jag aldrig uppleva igen, vilket jävla folk alltså. Efteråt ville jag gå efter och höra snacket men Joe tyckte det var lite mycket så fick åka hem istället. Kul.
Jaha, men får önska er alla läsare som sitter hemma i Svedala nu en riktigt jävla fin julafton. Snälla, tänk på hur fantastisk den faktiskt är och njut åt mig också. Vi säger så, puss och sånt.
Våran amerikanska gran. Inte lika fin som svensk hehehee
Kommentarer
Trackback
